I de allra flesta fall, när vi får ett uppdrag för en civil- eller kommersiell tvist, förutsätter vi som en del av våra tjänster att genomföra ett första extrajudiciellt krav innan vi påbörjar de förberedande stegen för stämningen i fråga. De främsta anledningarna till detta förfarande är följande:
- Möjlighet att nå en överenskommelse utan att behöva gå till domstol: Extrajudiciella krav är ett sätt att försöka nå en överenskommelse med den motsatta parten, vilket kan undvika den rättsliga processen, som innebär mer tid och kostnader för alla parter, samt fler risker, som vi kommer att gå in på mer detaljerat i en kommande publikation. Det finns ingen sanning som är mer korrekt i det juridiska området än ”ett dåligt avtal är bättre än en bra rättegång”, eftersom det att underkasta sig en tredjeparts (domarens) beslut om tolkning av tillämpliga regler skapar en osäkerhet som kan elimineras genom att parterna når en överenskommelse utanför domstolen.
- Avbrott av preskriptionstid: Extrajudiciella krav är ett sätt att avbryta preskriptionstiden för de åtgärder som ska vidtas, eftersom de flesta åtgärder är föremål för preskription för att kunna utövas. Ett extrajudiciellt krav, genomfört via tillförlitliga metoder (som bekräftar att den påstådda parten har mottagit kravet), innebär att preskriptionen börjar om. Detta kommer vi att behandla i en framtida publikation.
- Kostnader: Ett mindre viktigt, men ändå intressant, syfte är att säkerställa att den motsatta parten åläggs att betala processkostnaderna, om en stämning lämnas in och alla de krav som framförs genom samma stämning blir helt accepterade. Artikel 395 i den spanska civilprocesslagen fastställer att ”Om svaranden accepterar kravet innan denne svarat på det, ska inte kostnader åläggas om inte domstolen, med adekvat motivering, bedömer att svaranden handlat i ond tro. Det anses att ond tro föreligger om, innan stämningen lämnas in, ett tillförlitligt och motiverat krav på betalning har riktats till svaranden, eller om ett krav på förlikning har riktats mot denne.” Det vill säga, om det finns ett på förhand tillförlitligt och motiverat krav till den motsatta parten, och denne ignorerar det, och en stämning lämnas in, även om svaranden senare accepterar de krav som framställts, anses det att ond tro föreligger, och därmed kommer kostnaderna för processen (särskilt advokat- och ombudskostnader) att kunna återkrävas.
Varaktigheten för detta förfarande är vanligtvis omkring två månader, vilket inkluderar förberedelse och sändning av det extrajudiciella meddelandet samt en tillräcklig tidsperiod, men fastställd i varje enskilt fall, för förhandlingsprocedurer. Även om det finns undantag, till exempel fall där den andra parten uttryckligen vägrar att lämna tvisten till förhandling, eller fall där inget svar erhålls inom en rimlig tid (högst inom den första månaden efter att det skickats). I de senare fallen, på samma sätt som om ingen överenskommelse nås inom en rimlig tid, kommer vi att börja förbereda stämningen, med en noggrann genomgång av den dokumentation som klienten tillhandahållit, begäran eller insamling av bevis som anses nödvändiga för att bevisa de fakta som rättfärdigar klientens intressen, samt utarbetandet av stämningen, med en redogörelse för fakta och de åtgärder som vidtagits, samt de rättsliga grunderna för dessa.